Blomsterstationen Fjällsluttningen är nr 9 av Blomsterledens 11 stationer. Övriga stationer hittar du här >
Även på fjällsluttningen finns det många blommor.
Några arter som trivs här är:
BRUNKULLA Gymnadenia nigra
Brunkulla är en sällsynt orkidé. Den har mörkröda, väldoftande blommor. Den är också Jämtlands landskapsblomma. På Ansättens sydsluttning har en växtplats hittats 1996 på ca 900 meters höjd. Det är unikt i Sverige. Som mest har tre blommande exemplar setts. De blommar inte alla år. Platsen är svår att hitta.
FJÄLLGENTIANA Gentiana nivalis
Fjällgentianan har de blåaste blå blommor man kan se på fjället. De blommar under högsommaren och sensommaren. Men de är bara utslagna i fullt solsken. Fjällgentianan finns på torra platser över hela fjället och gärna intill upptrampade stigar.
FJÄLLSIPPA Dryas octopetala
Fjällsippan är något av Ansättens karaktärsväxt. Små mattor finns på många platser på kalfjället. Fjällsippan är en dvärgbuske som tillhör rosornas släkte och har en kraftig jordstam. Den växer mycket långsamt och kan bli mer än hundra år gammal. Bladen är styva och glatta som läder på ovansidan. På undersidan är de ludna av korta hår. Det gör att fjällsippan kan hushålla med vattnet och klarar sig bra mot uttorkning. Fjällsippan blir ca 15 cm hög och har stora vita blommor. Den kräver kalkrik mark eller mark med högt pH-värde för att kunna växa. Fjället Ansätten ligger utanför det jämtländska kalkområdet, men fjället består till stor del av bergarten amfibolit som är basisk. Jorden duger mycket bra för många kalkkrävande växter som finns på och runt Ansätten. Fjällsippans frön mognar på sensommaren. Då har fröna fått långa fjäderliknande hår, så att vinden kan sprida dem över fjället. Fjällheden där fjällsippor trivs kallas också ”dryashed”. Gå försiktigt, för här växer många andra trevliga fjällväxter!
FJÄLLVEDEL Astragalus alpinus
Fjällvedel är en lågväxt ört som bildar små tuvor. Den kan bli upp till 20 cm hög. Blommorna varierar i färg från vitaktiga till violetta. De doftar mycket gott. Fjällvedel växer oftast på fjällängar och fjällsippshedar.
FJÄLLYXNE Pseudorchis straminea
Fjällyxne är en kraftig orkidé som blir 15-20 cm hög. Den är nära släkt med vityxne som växer nere vid Ansättens fjällstuga. De vita blommornas läppflikar är lika långa till skillnad från vityxne. Fjällyxne är mera spridd på fjällets sydsluttning.
GRÖNYXNE Coeloglossum viride
På fjällsippsheden trivs också orkidéen grönyxne. Den är 10-25 cm hög. Blommorna varierar i färg från gulgrönt till rödbrunt. Den rödbruna varianten är mest vanlig på fjället. I låglandet hittar man den med gulgröna blommor. Gönyxne finns också i björkskogar, i myrkanter och på fjällängar. Förr kallades den grönkulla.
KÄRINGTAND Lotuscorniculatus
Käringtand! Vilket tråkigt namn på en så söt växt. Käringtand är en vanlig växt som finns i hela landet. Den bildar täta tuvor med gula blommor som ligger ner. Stjälkarna kan bli några decimeter långa. Den blommar i juli månad. Kärringtand finns spridd över fjället, men ses oftast på fjällsippshedar.
LAPPLJUNG Phyllodoce caerulea
Lappljung är en vedartad buske som måste ha skydd av snön för att överleva vintern. Blommande lappljung är mycket vacker. Särskilt så länge blommorna är nyutslagna och rosa-fräscha. Äldre blommor blir alltmera blålila. Blommorna hänger som små urnor och det är endast humlor som kan tränga sina långa tungor upp till nektaren. Lappljungen kan även självbefrukta sig. Efter blomningen reser sig frökapslarna rakt upp och kapseln är vackert röd på röda skaft. Fröna är mycket små och kan föras långa vägar med vinden.
Lappljungens blad är specialformade för att spara så mycket vatten som möjligt. Först och främst är bladen läderartade så att ledningarna inte förstörs om bladet blir torrt. Från bladets klyvöppningar kommer syre och vattenånga. Vattnet är ju vanligen en bristvara i fjällen och när vinden sveper över bladet förs vattnet snabbt bort. Det är därför bra att det inte finns några klyvöppningar på bladets översida. Bladets kanter är starkt invikta så att det bildas en smal spalt. Den är fylld med hår. Alltså har vinden svårt att föra bort vattenånga från bladens undersida. Liknande blad har ljung, mossljung, rosling och kråkbär.
TROMSÖGONTRÖST Euphrasia hyperborea
Ögontröst är verkligen en tröst för ögat. Det finns flera arter av ögontröst. Tromsögontröst har större blommor än de andra. I de vita blommorna ser man skiftningar i violett, gult, svart… Växten blir knappt 20 cm hög. Tromsögontröst finns spridd lite varstans på fjället. Lättast ser man den runt Ansättens Fjällstuga.
VITYXNE Pseudorchis albida
Vityxne är tillsammans med brunkullan en av Ansättens rariteter. Den är akut hotad, då den kräver slåtter eller bete. Tack vare buskröjning av slalombacken och renbete så har vityxnen funnit en fristad vid Ansätten. Gå försiktigt på blomsterstigen uppför slalombacken, för där växer den ibland mitt på stigen.
Vityxne är 10-30 cm hög och blommar med små vita blommor i juli månad. Blommorna har en kort bred läpp med tre flikar, där den mittersta är längre än de andra. Föreningen Blomsterleden räknar vityxnen varje år och rapporterar in till Artdatabanken. Antalet plantor har starkt mellan 13 st och 459 st. Troligen är det väderlek, nederbörd, röjning och bete som avgör vityxnens framtid. Det som också är unikt är att här på Ansätten finns vityxnens nära släkting fjällyxne (Pseudorchis straminea). Den växer på ca.1000 meters höjd och blommar rikligt på sydvästsluttningen av Ansätten. Fjällyxne har något kraftigare växtsätt och har färre men större blommor än vityxne. Blommornas läpp har tre lika långa flikar. Blommorna doftar gott som vanilj.
Bildgalleri Fjällsluttningen
Mer info om Blomsterfjället Ansättens växtrikedom finns hos Föreningen Blomsterleden och på blomsterleden.se
Följ gärna Blomsterfjället Ansätten på Facebook >
